Upp till 50 procent av män upplever synligt håravfall innan de fyller 50, och kvinnor utgör faktiskt omkring 40 procent av alla med håravfallsproblem. Att känna sin orsak är första steget mot rätt behandling.
Stress, genetik, vitaminbrist, hormonella förändringar och mer. Här är de vanligaste orsakerna till håravfall hos män och kvinnor, och vad du kan göra åt det.
Håravfall drabbar betydligt fler än de flesta tror. Enligt forskning upplever upp till 50 procent av män synligt håravfall innan de fyller 50, och kvinnor utgör faktiskt omkring 40 procent av alla med håravfallsproblem. Ändå är det ett ämne många bär ensamma, eftersom det kan kännas svårt att tala om.
Orsakerna till håravfall är många och ofta sammansatta. Att känna sin orsak är första steget mot rätt behandling. Här går vi igenom de mest utbredda.
Androgenetisk alopeci, populärt kallad ärftlig skallighet, är den vanligaste orsaken till håravfall i världen. Den beror på en genetisk känslighet för DHT, en biprodukt av testosteron, som gradvis får folliklarna att krympa och producera allt tunnare hår.
Hos män börjar det typiskt vid tinningarna eller hjässan och sprider sig därifrån. Hos kvinnor visar det sig oftast som en generell förtunning över hjässan, medan hårlinjen förblir någorlunda intakt. Tillståndet är progressivt, men kan bromsas effektivt med rätt behandlingar.
Kortvarig stress märks sällan på håret, men långvarig eller intensiv stress kan utlösa ett tillstånd som kallas telogen effluvium, där ett onormalt stort antal hårstrån växlar till vilofasen samtidigt och faller ut efter 2 till 3 månader.
Det goda är att stressrelaterat håravfall nästan alltid är reversibelt. När stresskillan tas bort och kroppen finner balans börjar håret typiskt växa igen. Processen tar tid, ofta 6 till 12 månader, men förloppet är gynnsamt.
Hormoner spelar en central roll i hårens livscykel. Graviditet, förlossning, klimakteriet och sjukdomar i sköldkörteln är alla kända orsaker till hormonellt betingat håravfall. Kvinnor är särskilt utsatta under dessa perioder, eftersom östrogennivån, som normalt skyddar folliklarna, faller markant.
Hormonellt håravfall kan undersökas och bekräftas med ett blodprov. I många fall normaliseras hårväxten när hormonnivån stabiliseras, men det kan ta tid och kräva behandling.
Järn, zink, D-vitamin och B12 är alla näringsämnen som är nödvändiga för en sund hårväxt. Brist på bara ett av dem kan ge sig till känna som ökat håravfall. Särskilt järnbrist är utbredd, speciellt hos kvinnor med kraftiga menstruationer eller en låg köttkonsumtion.
Ett blodprov hos din läkare kan snabbt avslöja om du saknar specifika näringsämnen. Tillskott bör anpassas efter det faktiska behovet och inte tas på måfå.
Upprepad färgning, blekning, permanentning och värmebehandling kan med tiden försvaga hårstrukturen och leda till brott och håravfall. Här handlar det inte om avfall från roten, utan om mekanisk och kemisk skada på själva hårstrået.
Stramma frisyrer som hästsvansar, flätor och extensions kan dessutom ge traktionsalopeci, ett håravfall som börjar vid hårlinjen och kan bli permanent om det inte stoppas i tid.
Vissa sjukdomar och mediciner är kända orsaker till håravfall. Kemoterapi är det mest välkända exemplet, men även betablockerare, blodförtunnande medicin, antidepressiva och höga doser A-vitamin kan utlösa håravfall. Autoimmuna sjukdomar som alopecia areata, lupus och psoriasis påverkar likaså folliklarna direkt.
Misstänker du att din medicin är orsaken bör du alltid tala med din läkare innan du slutar med behandlingen.
Alopecia areata är en autoimmun åkomma där kroppens eget immunförsvar angriper folliklarna. Det resulterar i plötsliga, runda fläckar med håravfall, oftast på hårbotten, men det kan också drabba ögonbryn, ögonfransar och kropp.
Tillståndet kan komma och gå och är inte smittsamt. Orsaken är inte fullt förstådd, men stress och genetik tros spela en roll. Upplever du plötslig fläckskallighet bör du kontakta din läkare.
Boka en gratis konsultation på 15 min. – inga förpliktelser, bara ärlighet om din situation och dina möjligheter.
